Det skaver under ytan på Helena Perssons utställning på Galleri Rostrum i Malmö (t o m 14.9). På väggen hänger ett grafiskt och stilrent inredningstyg, men vid närmare anblick rinner tårarna från dess pupilliknande cirklar. Att det heter ”Hemmamammans sofftyg” gör naturligtvis sitt till. Den krävande vardagen innanför hemmets väggar tränger sig på.
Effektfulla skulpturen ”Fingerklot” är tveklöst utställningens star¬kaste verk. Från klotets centrum växer en slingrande skog av fing¬rar, som likt en levande massa böjer sig, sträcker sig och snuddar vid varandra. Ömhet och närhet, beroende och beröring – känslorna är omedelbara och ambivalenta. Det finns något lätt motbjudande och samtidigt fängslande över dessa snärjande, vädjande och ut¬sträckta fingrar. Med humor och sinnrik träffsäkerhet kryper Helen Persson in under huden med sin konst och faktum är att det känns, vare sig jag vill det eller ej.
CAROLINA SÖDERHOLM konstvetareochkritiker
Fingrarsomberörpublicerad: 28 augusti2008 23:25 svd

i helena perssons utställning på Galleri Rostrum med objekt, skulptur och installationer får vi också uppleva hur de snygga och sköna formerna vid närmare betraktande förvandlas till något obehagligt.
På golvet i entrérummet står två klot, ett ”fingerklot” med fingrar spretande åt olika håll och ett ”bröstklot”, skapat av bland annat Coca-Cola-flaskor. Helena Persson förklarar att verken handlar om beroende – barns beroende av vuxna och vuxnas beroende av något tröstande, flaskan till exempel. Hennes konst berättar också om medelklassens form- och designspråk, som tycks så rätt och tjusigt men som inte håller hela vägen.
Allt är inte vad det ser ut att vara. Textilmattan på väggen döljer väl sina gråtande ögon i mönstret.
–Det handlar mycket om att leva upp till en bild, säger Helena Persson.
Britt Yngvesonjournalist
Underytangnageroronpublicerad: 22 augusti2008 23:30 SVD