Uppsättningen Rucklarens väg på Malmö Opera använder sig av en Dvärg, som ett kittlande och roande tillägg, för att få extra kryddning till sin uppsättning. Den korta mannen är ingen operasångare som övriga på scenen och har därför ingen roll i den bemärkelsen, han är där för att han går utanför normen. Lite som Kiviks marknad förr, men i en snyggare förpackning.
Det blir svårt för mig när den korta människan ska hela tiden ska symbolisera det absurda. Där längden framhålls som så abnorm att den blir ett element för att beskriva en dekadent miljö, tid eller en uppsättning som vill ha en absurd aura. Det finns en skillnad mellan dvärgens kostym (hans längd) och övriga skådespelares. Den lilla mannen kan inte gå ur sin roll, sin längd, den abnormitet som häftas vid honom på scen tar han och besökarna med sig ut från operan. Övriga skådespelare kan ta av sig kostymen och gå hem och det absurda stannar i operans skildring. Jag är i behov av att kunna betraktas som normal för att kunna fungera i föräldrarrollen, på jobbet, när jag köper mat på ICA. När detta inte går (om min kropp börjar sända fel signaler) faller den plattform jag står på och vardagen blir komplicerad.
